Kategoriarkiv: Författarlivet

Dramadags!

Dammen i Hällefors

Jag är i Hällefors i två dagar, för under det närmaste året ska jag gå en kurs i att skriva dramatik på folkhögskolan här. Har länge tänkt att det skulle vara kul att skriva något för scenen, men har inte kommit igång. Det är ju alltid så många andra projekt på listan…

Lärare är Kersti Björkman, och det är tack vare henne jag får uppleva Hällefors. Jag brukar nämligen försöka gå hennes kurser, vare sig de är på Kreta eller i Sverige.

Folkhögskolan

Jag sov över på vandrarhemmet, men har upptäckt att det är på herrgården man ska bo. Slår man ut kostnaderna för mat etc blir det samma pris. Jag var på herrgården och åt frukost och imponerades av den fina miljön.

Herrgårdens frukostrum

Nu ser jag fram emot andra kursdagen innan jag ska hem till mina älsklingar. Sen får man väl börja skissa på en teaterpjäs då.

Nya manuset: Ett annat London, på liv och död

Äntligen är mitt nya manus klart och så pass redigerat att det går att skicka till agenten. Det är en ungdomsroman som utspelar sig i ett framtida, lätt dystopiskt London. En ung överklasskille blir kidnappad av ett gäng hemlösa ungdomar som hoppas få ut en lösensumma för honom. Men han är inte den de tror, och inget blir som någon tänkt sig…

Jag fick fick idén för flera år sedan när jag fortfarande bodde i London. Skrev redan då de första kapitlen på engelska, men flyttade sedan tillbaka till Sverige, så då fick boken bli på svenska trots allt. Researchen har bl a bestått i att besöka en övergiven tunnelbanestation, vilket är värt ett eget inlägg här.

Nu till nästa projekt, som blir ännu en historisk roman för vuxna.

Januari-sonett

Jag och sonen stoppar i oss D-vitamin och lax i brist på ljus, och hoppas överleva till våren. Till och med mitt på dagen är det halvskumt i Stockholm. Man får ha lamporna på hela dagen. Fastän termometern inte visar så många minusgrader är det svinkallt i vinden. Jag och hunden Kiwi undviker vår favoritplats Gärdet och lunkar deppigt runt i Liljansskogen istället, för att inte frysa nosen av oss. Jag i stor parkas och Kiwi i dubbla täcken:

Till och med i parkas och dubbla täcken fryser man.

Men. Nu ska jag bjuda på en liten januari-sonett som jag skrev för flera år sedan:

 

Ute är svart när väckarklockan skräller

Jag kravlar upp och bränner frukostgröt.

Det öser ute, tidningen är blöt.

”Iväg till skolan, barnen!” Dörren smäller.

 

Vår minsting ska kläs på, är arg och gnäller,

förkyld, med tårkanal som sprungit läck.

Hemsk stress med matkassar och vinterdäck

i ekorrhjulets dans är vad som gäller.

 

Att ta en dag i taget är devisen.

Syrenbusken har gröna skott på lut.

Årets julkort bränner jag i spisen.

 

En talgoxe sin lusta ropar ut,

i viken bubblar vattnet upp ur isen

– det känns som januari kan ta slut.

I’m back

Sorry for disappearing from this blog for a while. I’ve just been hysterically busy with the new book and everything. And a lot of other things have happened; I’ve moved house, for example. So here is a pic of my new study:

My new study. Looks a bit dark in the Stockholm winter light, but is actually a quite bright room.

Do you see that couch? I am planning on taking naps there. (This is something I’ve done extremely rarely up til now, but I shall get better at it. I’ve read that a short nap in the middle of the day increases your efficience and brain capacity. I thought I could do with some of that.)

The study even has a small kitchenette. I’ve loaded the fridge with wine, for when my friends come around. Being a writer is a lonely job – I need them! (My friends, not the wine. Ah well, maybe the wine too.)

Anyway, I promise to start posting here again.

Äntligen lite glamour!

Författarlivet är ensamt, hårt och fattigt sägs det. Men inte senaste dagarna! För som aktiv i BULTs (barn-och ungdomslitterära sektionen inom Författarförbundet) styrelse blir man inbjuden att delta i vissa av festligheterna kring ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award). Det är världens största barnbokspris med 5 miljoner i prissumma, och jag kan lugnt säga att de pristagare man får träffa där är… sagolika.

I år var det illustratören och författaren Wolf Erlbruch som vann. Pappa till ett femtiotal spännande och konstnärliga böcker som t ex Anden, döden och tulpanen, L’ogresse en pleurs (människoäterskan) och Det var det fräckaste!. Som hörs redan på titlarna är inte Wolf Erlbruch en person som väjer för de stora frågorna, precis som Astrid herself.

 

Wolf Erlbruch, ALMA-pristagare 2017, bjuds på Astrid Lindgrens favoritkakor av Lillemor Torstensson, SBI.

Fick härom dagen nöjet att delta i en intim tillställning och få en pratstund med pristagaren Wolf Erlbruch på Svenska Barnboksinstitutet. En lågmäld, charmig och aningen vimsig man. Jag kan därför intyga att händelsen vid prisceremonin igår, när Wolf Erlbruch under en lång stund inte kunde hitta sina glasögon för att kunna läsa upp sitt tal, inte var iscensatt. Han är sån! Till allas förtjusning. Utom kanske hans.

Väntar på att ALMAs prisceremoni ska börja.

ALMAs prisceremoni i Konserthuset bjuder alltid på bra musik. I år var det Sofia Jannok och Richard Söderberg som uppträdde. Det brukar vara tal av bl a kulturministern, och kronprinsessan Victoria delar ut priset.

Efter prisceremonin en skål i Grunewaldsalen. Här med Karin Frimodig och Julia Sandström, också från BULTs styrelse.

Efter prisutdelningen tränger alla ihop sig i den vackra Grunewaldsalen för att skåla i bubbel och snittar. Här får man träffa många man känner inom barnboksvärlden – ett toppentillfälle att skvallra!

My New Baby Has Arrived!

A new book is like a new baby.

My new book just arrived from the printers. I couldn’t wait for the mail, but went to pick it up directly from the publisher’s office. Holding a book you have written yourself for the first time is a bit like holding your newborn baby. It hasn’t been easy and you have waited so long. You are in awe of what you have created.

Kvinnokungen (The female king, or The woman king) is a novel about the Swedish queen Christina, who reigned in the seventeenth century. It’s a book about power, gender and politics. And love. I spent years researching and writing it. It will be released 25 May, and now I’m both fearing and looking forward to hearing what my readers will think about it.

1600-talets toa

Jag har skrivit en historisk roman om drottning Kristina som kommer ut under 2017. När jag i flera år gjorde research till den kom jag bland annat i kontakt med den tidens toalettstolar.

Toalettstol från 1600-tal, fotograferad på Skokloster.
Toalettstol från 1600-tal, fotograferad på Skokloster.

Japp, så här kunde de se ut. Det var bara rika människor som hade en sådan i sitt sovrum. Fattiga människor hade en stång över en grop.  Själva skålen på toan var löstagbar, och den fick pigan ta ut och tömma och rengöra regelbundet. Just den här toan fotograferade jag under ett besök på Skokloster. Kanske satt självaste Carl Gustaf Wrangel, stor fältherre och ägare till Skokloster på den tiden, och bajsade på precis den här toan?