Januari-sonett

Jag och sonen stoppar i oss D-vitamin och lax i brist på ljus, och hoppas överleva till våren. Till och med mitt på dagen är det halvskumt i Stockholm. Man får ha lamporna på hela dagen. Fastän termometern inte visar så många minusgrader är det svinkallt i vinden. Jag och hunden Kiwi undviker vår favoritplats Gärdet och lunkar deppigt runt i Liljansskogen istället, för att inte frysa nosen av oss. Jag i stor parkas och Kiwi i dubbla täcken:

Till och med i parkas och dubbla täcken fryser man.

Men. Nu ska jag bjuda på en liten januari-sonett som jag skrev för flera år sedan:

 

Ute är svart när väckarklockan skräller

Jag kravlar upp och bränner frukostgröt.

Det öser ute, tidningen är blöt.

”Iväg till skolan, barnen!” Dörren smäller.

 

Vår minsting ska kläs på, är arg och gnäller,

förkyld, med tårkanal som sprungit läck.

Hemsk stress med matkassar och vinterdäck

i ekorrhjulets dans är vad som gäller.

 

Att ta en dag i taget är devisen.

Syrenbusken har gröna skott på lut.

Årets julkort bränner jag i spisen.

 

En talgoxe sin lusta ropar ut,

i viken bubblar vattnet upp ur isen

– det känns som januari kan ta slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *