Etikettarkiv: bokrecension

En självlysande betraktelse över Ryssland

"Nothing is True and Everuthing is Possible" by Peter Pomerantsev
”Nothing is True and Everuthing is Possible” by Peter Pomerantsev

Peter Pomerantsev har ryska föräldrar men växte upp i London. Som vuxen bodde och arbetade han inom ryska teve i något decennium. Han träffade och umgicks med människor från alla samhällsklasser. Hans bok, som även kommit ut på svenska under titeln Ingenting är sant och allting är möjligt: Det nya Rysslands surrealistiska själ, är en självlysande skildring från Moskva-tiden.

Som rysktalande ryss från London släpps Pomerantsev in överallt. Men hans blick är inte rysk, den betraktar Moskva, dess människor, politiska spel och maktens användning av medierna utifrån. Med förundrat intresse skildrar Pomerantsev hur Kreml likt en bläckfisk omsluter och genomsyrar allt som händer och hur det även påverkar väst. Han skriver om skolor för kvinnliga lycksökerskor, hur korrupt polis tar ifrån människor deras företag och hur det rika London börjar bli mer ryskt än engelskt.

Jag brukar vara ganska kall inför journalisters prosa i bokform. Men i England finns inga journalisthögskolor, där läser en blivande journalist engelska och litteraturvetenskap. Och Pomerantsevs prosa gnistrar på det där lättsamma, eleganta och ändå komplexa sättet som många britter skriver på.

Boken är fantastiskt intressant och spännande, jag sträckläste den. Den är en självlysande berättelse om det nya Ryssland.

Utsökt och smärtsamt om sjuttiotalets Grekland

Mary: en lågmäld, bitvis rolig men smärtsam roman av Aris Fioretis.
Mary: en lågmäld, bitvis rolig men smärtsam roman av Aris Fioretis.

Min första roman av Aris Fioretis blev en glad överraskning. Jag läser många böcker, men bara några av de allra bästa kommenteras här. (Nuförtiden hinner jag inte med några längre recensioner, detta får betraktas som ett boktips.)

Militären har makten i Grekland 1973 och högskolans studentuppror pågår när den unga studentskan Mary råkar vara på fel plats vid fel tid och arresteras. Hon har precis fått reda på att hon är gravid med sin högt älskade pojkvän, medlem i motståndsrörelsen.

Mary förhörs och torteras. Hon vägrar konsekvent uppge vem hon är eller ange någon. Tigandet blir hennes strategi vad som än händer, och allra mest oroar hon sig för att hennes fångvaktare ska få veta att hon är gravid, eftersom hon vet att de skulle använda det mot henne. Hon hoppas bli hemskickad efter någon vecka som de flesta andra, men militären irriterar sig på hennes omutbarhet, och veckorna går…

Lågmäld och kärv. Vackert, poetiskt språk. Spännande i all sin långsamhet. Man kan känna dofterna, smakerna, ljuset. Man lever och plågas med Mary. En kroppsligt bräcklig liten människa som slår tillbaka mot den systematiska terrorn hos juntan genom att vägra deras krav. Jag antar att det är den här sortens hjältar som slutligen brukar tippa diktaturer. Att den lilla människan betyder mer än hon tror. Det finns humor i boken, det finns djup sorg. Det finns ett Grekland man inte visste om. Den är mycket läsvärd.

Fascinerande om humlor

Om alla människor och stora däggdjur försvann från jorden skulle inget hända med planeten. Om insekterna däremot försvann skulle det bli kaos och jorden kanske aldrig skulle repa sig. Bland de viktigaste insekterna är de som pollinerar växter, nämligen humlor och bin. Och de och många andra insekter hotas av hur naturen förändras av människan.

Galen i humlor av Dave Goulson
Galen i humlor av Dave Goulson

När jag var på bokmässan i Göteborg i höstas råkade jag få syn på boken Galen i humlor. Jag drabbades av akut habegär och köpte den. Tyvärr har jag inte hunnit läsa den förrän nu. Författaren Dave Goulson är humle-forskare, och boken är absolut ingen trist faktabok, utan en helt ljuvlig berättelse om hur han redan som liten snöade in fullkomligt på insekter och började sin forskarbana. Med stor humor berättar han om hur hans föräldrar lät honom ha i princip vilka och hur många djur som helst hemma, och alla dråpligheter det ledde till.

Sedan går Goulson över till att på ett fängslande vis beskriva sitt forskningsarbete med humlor och hur viktiga dessa små gynnare är för vår överlevnad – problemet är bara att de flesta av oss har lite svårt att fatta det. Men när man har läst Galen i humlor är man inbiten Försvarare Av Humlor och vill snudd på ägna resten av sitt liv åt att hjälpa de små krypen.

En helt underbar bok där man matas med fakta utan att det är svårläst eller tråkigt – tvärtom!

Atkinsons nya bok

A God In RuinsKanske är den brittiska författaren Kate Atkinson mest känd i Sverige för sina fyra romaner om detektiven Jackson Brodie, som även har filmatiserats. Före sommaren läste jag ut hennes Emotionally Weird och skrattade gott medan jag försökte hänga med i svängarna. Efteråt längtade jag efter hennes texter igen, så där som man kan göra när man läst något riktigt bra och tycker det är tråkigt att boken redan är slut.

Just då befann jag mig i London. Jag var i Richmond för att köpa kläder åt min son, men kunde inte motstå frestelsen att gå in i Waterstones bokhandel, trots att jag vet vad som brukar hända (jag kommer ut nerlusad med böcker som är besvärliga att få med sig hem på flyget). Mycket riktigt inhandlade jag en så rejäl bunt böcker till sonen att jag insåg att det inte skulle få plats några kläder till honom i resväskan. Sedan fick jag syn på Atkinsons nyutkomna A God In Ruins och adderade omedelbart en tjock hårdpärmare till bagaget.

A God In Ruins hänger ihop med Life After Life. Fast nu är det Ursulas lillebror Ted det handlar om, och hans deltagande som pilot i andra världskriget. En allvarlig berättelse samtidigt som Atkinsons humor hela tiden lyser igenom i bland annat dialogerna. Och som vanligt vet man inte var man har berättelsen – metaperspektivet som var bärande i Life After Life, där berättelsen hela tiden ändrades, skymtar fram i slutet även här, som en påminnelse om författarens makt att ändra sig, om att det ”bara” är en berättelse, om att vi aldrig kan vara säkra på hur berättelsen egentligen ser ut…

Atkinsons böcker handlar mycket om skrivande. I bok efter bok återvänder hon till temat hur författaren provar fram sin berättelse, i Emotionally Weird blir det extra tydligt eftersom berättelsen mer eller mindre diskuteras fram i samspel med författarens mamma. Men även i Life After Life och A God in Ruins läggs de olika berättselseskikten på varandra i en påminnelse till läsaren om författarens makt.

I vilket fall som helst är A God In Ruins en underbar bok av en briljant författare som förnyar romankonsten. Läs den!

Rolig och pedagogisk engelsk bildordbok

Engelska bildordbokenAnna Ribbing har skrivit flera böcker där hon tillsammans med en skicklig illustratör analyserar sammansatta ord på ett mycket roligt sätt. (Min son brukade skratta så han kiknade när han som mindre läste Ribbings böcker.) Nu har hon gett sig på att göra en engelsk bildordbok efter delvis samma koncept.

Engelska bildordboken går från A till Z och innehåller ett urval vanliga, användbara engelska ord som kan intressera barn. Dessutom finns på varje uppslag en ruta med den typen av ordskämt som Anna Ribbing har utvecklats till en virtuos på: tänk ”ladybird”, och de associationer som ordet består av när det delas i två, och vad sedan en skicklig tecknare som Mia Nilsson kan göra av det!

Ribbings tidigare böcker har handlat om svenska ord, vilket har gjort dem svåra att översätta. Just den här boken, däremot, kan översättas till vilket språk som helst, och intresset från många andra länder är stort. Det är inte att undra på. Engelska bildordboken är både rolig och pedagogisk – en riktigt bra bilderbok som kommer att få barnen att häpna över språkets underbara, överraskande spänstighet!

Ett uppslag ur boken
Ett uppslag ur boken
En av de roliga rutorna på varje uppslag. Här hur orden "jelly" och "fish" plötsligt blir "manet"!
En av de roliga rutorna på varje uppslag. Här hur orden ”jelly” och ”fish” plötsligt blir ”manet”!

Inspirerande bok om skrivande

Bok Skriv omHar precis läst Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson. Detta är ingen nyutkommen bok, utan den har några år på nacken och fick till och med Augustpriset 2009. Kuick och Karlsson är inte bara barn-och ungdomsförfattare, utan även erfarna skrivpedagoger för skolbarn.

Boken riktar sig tilltalsmässigt till barn som vill lära sig skriva bättre. Den är full av skenbart enkla skrivövningar, skriv-och boktips som är inspirerande för vem som helst. Dessutom är boken roligt formgiven på ett sätt som gör att man känner att man kan slå upp en sida precis var som helst och sätta igång precis där.

Jag vill inte bara rekommendera den här boken till barn, utan tycker också att vi skrivpedagoger kan ha nytta av den på våra kurser. De roliga och pedagogiska övningarna kan användas även av vuxna som vill skriva. Jag blir riktigt sugen på att prova bokens ”diktmaskiner” och andra övningar själv!