Etikettarkiv: Konserthuset

Äntligen lite glamour!

Författarlivet är ensamt, hårt och fattigt sägs det. Men inte senaste dagarna! För som aktiv i BULTs (barn-och ungdomslitterära sektionen inom Författarförbundet) styrelse blir man inbjuden att delta i vissa av festligheterna kring ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award). Det är världens största barnbokspris med 5 miljoner i prissumma, och jag kan lugnt säga att de pristagare man får träffa där är… sagolika.

I år var det illustratören och författaren Wolf Erlbruch som vann. Pappa till ett femtiotal spännande och konstnärliga böcker som t ex Anden, döden och tulpanen, L’ogresse en pleurs (människoäterskan) och Det var det fräckaste!. Som hörs redan på titlarna är inte Wolf Erlbruch en person som väjer för de stora frågorna, precis som Astrid herself.

 

Wolf Erlbruch, ALMA-pristagare 2017, bjuds på Astrid Lindgrens favoritkakor av Lillemor Torstensson, SBI.

Fick härom dagen nöjet att delta i en intim tillställning och få en pratstund med pristagaren Wolf Erlbruch på Svenska Barnboksinstitutet. En lågmäld, charmig och aningen vimsig man. Jag kan därför intyga att händelsen vid prisceremonin igår, när Wolf Erlbruch under en lång stund inte kunde hitta sina glasögon för att kunna läsa upp sitt tal, inte var iscensatt. Han är sån! Till allas förtjusning. Utom kanske hans.

Väntar på att ALMAs prisceremoni ska börja.

ALMAs prisceremoni i Konserthuset bjuder alltid på bra musik. I år var det Sofia Jannok och Richard Söderberg som uppträdde. Det brukar vara tal av bl a kulturministern, och kronprinsessan Victoria delar ut priset.

Efter prisceremonin en skål i Grunewaldsalen. Här med Karin Frimodig och Julia Sandström, också från BULTs styrelse.

Efter prisutdelningen tränger alla ihop sig i den vackra Grunewaldsalen för att skåla i bubbel och snittar. Här får man träffa många man känner inom barnboksvärlden – ett toppentillfälle att skvallra!

ALMA-priset

Nästan fullt i Konsertsalen när ALMA-priset skulle delas ut.
Nästan fullt i Konsertsalen när ALMA-priset skulle delas ut.

I går var jag på ALMA-prisets (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) prisceremoni i Stockholms Konserthus. Det var tack vare att jag sitter i styrelsen för BULT, Författarförbundets barn-och ungdomslitterära sektion, som jag blivit inbjuden.

Priset är världens största barn-och ungdomslitterära pris, och det gick i år till läsfrämjande organisationen PRAESA från Sydafrika. De är utan tvivel väl värda ett pris genom sitt fantastiska arbete med att uppmuntra barns läsutveckling på Sydafrikas elva språk, men jag tycker ändå det är sådär när ALMA-priset delas ut till en organisation. Jag ser gärna att litterära priser används för att uppmuntra konstnärligt skapande, dvs författare och illustratörer.

Prisceremonin var trevlig med bl a musikinslag av Kristin Amparo. Vilken sångröst! Men det kändes som om ceremonin kunde ha varit både festligare och mer uppmärksammad. Trots den stora prissumman som borde ge priset ungefär samma prestige som Nobelpriset är det tyvärr stor skillnad. Efter prisceremonin var det en skål i Grünewaldsalen.

Kristin Amparo sjöng underbart bra.
Kristin Amparo sjöng underbart bra.