Om Kristina

Detta är berättelsen om en flicka som växte upp med Bröderna Grimms och Elsa Beskows sagor varje kväll. Det utvecklade livlig fantasi och mörkerrädsla kombinerat med intresse för rimmad dikt, och en livslång passion för litteratur och skrivande. Flickan valde senare ett skrivande liv, varav det sista kvartsseklet har ägnats åt romaner, fackprosa och, naturligtvis, klassiskt rimmad poesi.

Vad ska man välja ut ur ett händelserikt liv, vilka minnen ska man lyfta fram till beskådande? Mitt ganska långa skrivliv började så fort jag lärt mig koppla ihop bokstäver vid sju års ålder, och det konstnärliga skrivandet fortsatte sedan parallellt med reklamtexterna jag skrev för mitt uppehälle i många år. Sedan fyrtiårsåldern skriver jag mest skönlitteratur. 

Som liten och som tonåring var jag hästflicka. När jag inte red skrev jag dikter och noveller. Min pappa var i kabelbranschen, och när jag var åtta flyttade vi till Irland för att han skulle starta en kabelfabrik där. Jag sattes i klosterskola och lärde mig snabbt engelska. Jag begrep genast att språk är förtrollade verktyg när man ska tänka och förstå världen. I dag använder jag sex språk.

Vi flyttade från Irland tillbaka till Sverige, till östra Småland. För mig och mina syskon blev det svensk skola igen, och min pappa startade ännu en kabelfabrik. Jag fick en begagnad Facit-skrivmaskin som jag knackade fram berättelser på hela kvällarna. Bland annat skrev jag en långnovell som jag fick publicerad i en större hästtidning när jag var tretton – det var väl min egentliga författardebut. När jag var sexton bytte pappa bransch till postorderfoto, och gav mig en systemkamera. Det var början till ett livslångt fotointresse som bland annat har lett fram till bilderna i boken "Ölands författare: skrivande och landskap".

Efter studenten i Nybro började jag jobba på västkusten. Marknadschefen upptäckte att jag kunde skriva och lärde upp mig att skriva företagets reklamtexter. Företaget betalade också en copywriterutbildning åt mig. Det var roligt att plugga, och jag flyttade till Växjö och läste in en examen i kommunikation och media medan jag fortsatte skriva åt företaget på distans. Efter examen jobbade jag med marknadsföring i Frankrike och Stockholm medan jag fick tre barn och livet rullade på.

Vid trettio skilde jag mig, flyttade till Blekinge och började jobba som VD inom teknik. Det höll jag på med i drygt tio år. 2002 såg jag att Lunds universitet skulle starta upp en författarskola, och att man kunde söka in med arbetsprover. Jag var trött på mitt jobb och behövde mer tid till barnen. Eftersom jag aldrig, trots extrem tidsbrist, hade slutat skriva, hade jag arbetsprover. Jag kom in, och det förändrade mitt liv. När jag gick ut Författarskolan 2004 hade jag ett nytt nätverk, ett antaget debutmanus till en ungdomsroman, och en yrkesidentitet som författare.

Jag lade ett par års litteraturvetenskap till mina två års kreativt skrivande, tog ut en magisterexamen och sökte forskarutbildning vid UCL, University College London. Vår familj bodde i London i sju år, och där skrev jag förutom min avhandling ytterligare fyra ungdomsromaner som kom ut på Rabén & Sjögren förlag, och en liten bok om vårt liv i den stora staden. Jag extraknäckte som lärare på UCL, och när jag hade fått min doktorsexamen veckopendlade jag till Sverige och jobbade som lektor på Lunds universitet i ett par år. Men det akademiska livet passade mig inte – jag ville hellre skriva på heltid. Det fick jag möjlighet till tack vare ett arv efter min pappa.

2012 återvände vi till Sverige och bosatte oss några år i Stockholm. Via mitt historieintresse hade jag snöat in på drottning Christina, och skrev en roman om henne, Kvinnokungen (W&W, 2017). Den tog sju år att skriva, för jag gjorde mycket research.

Under pandemin flyttade vi tillbaka till Blekinge, och här bor jag fortfarande med min man, Martin, utanför det lilla samhället Nättraby. Min nomadiska själ behöver ofta miljöombyte, och jag vistas periodvis utomlands för att göra research och skriva. Men jag tillbringar också mycket tid på Öland, som jag ser som mitt hem.

Under årens lopp har jag haft som hobby att skriva klassisk dikt i olika versmått. Jag ville länge skriva en sonettkrans, där de femton sonetterna ska flätas ihop med varandra på ett intrikat sätt. För några år sedan, när min äldsta son skulle gifta sig, gjorde jag slag i saken. Och allt blir nytt (2021) kom ut lagom till hans bröllop.

Jag arbetar med en andra roman om drottning Christina, om hennes spännande och dramatiska liv efter att hon abdikerade och lämnade Sverige. Jag har också gjort mesta researchen till en tredje och sista bok om henne, så jag skriver kanske den med. Och inspirerad av mina barnbarn har jag några bilderboksmanus som ligger och skvalpar i datorn, som jag hoppas det ska bli något av. Jag är en av dem som har långt fler bokidéer än mitt liv kommer att räcka till för, även om jag skulle ha turen att bli riktigt gammal.

Jag skriver ganska långsamt och lägger ner mycket tid på mina texter. Det blir som en resa, jag följer texten dit den tar mig medan jag jobbar. Det är som om det går strömmar av bilder, minnen och inhämtad kunskap genom mig medan jag skriver, det blir en sorts textkarta till slut.

För att kunna skriva måste jag ha lugn och ro. I min underbara Ölandsby går jag långa promenader och jobbar i trädgården medan jag lyssnar på lätena från korna och det korppar som ständigt vakar över byn. Mitt hjärteprojekt är Ölands Litterära förening som jag driver tillsammans med författarna Grethe Rottböll och Elisabeth Öhman, där vi ordnar litteraturfestivalen ÖLitt och andra litterära evenemang på Öland.